Jag trodde min sista stund var kommen…

Jag har med största sannolikhet drabbats av någon form av influensavirus. Sitter nu fullproppad med både Ipren och Panodil och svettas som en gris.

I natt hände en riktigt otäck sak. Jag var halvvaken och feberyrade tidigt på morgonen, när jag inom loppet av 5 minuter fick kraftfullt sänkt allmäntillstånd med smärtsamma stickningar i händerna. Kort där efter började jag skaka/frossa som aldrig förr. Det var ingen vanlig feberfrossa, utan den var så kraftfull att jag inte fick i mig tillräckligt med syre och tänkte att min sista stund är kommen. Maria noterade att mina läppar var blå och att jag var kritvit i ansiktet. De kraftfulla skakningarna gick inte att stoppa, oavsett hur mycket jag försökte koppla av.

Maria gick upp ur sängen och hävdade bestämt att vi måste åka till akuten. Med mina skakningar, syrebrist och 39.9 grader feber var det dock en omöjlig tanke att ta mig till bilen… I min värld var ambulans enda alternativet, men det orkade jag i mitt tillstånd inte framhäva.

Plötsligt, utan att tidigare känt mig illamående, började jag kräkas våldsamt. Av nån anledning gjorde kräkningarna att skakningarna successivt avtog och jag kunde långsamt till normal andning…

Detta var en fasansfull upplevelse som Maria och jag har behövt prata en del om idag…